Bondböna

Bondböna_0029

Bondböna med frön

Bondböna med frön

Bondböna= Hästböna= Åkerböna tillhör familjen Fabaceae, tidigare Leguminosae.
Bönan har köttiga stora baljor som är luddiga invändigt. Fröna har dessutom ett skal som kan bli lite segt och beskt om bönorna får växa sig för stora. Bönorna är rika på protein, vitaminer, fibrer och mineraler.

Förvaring
Fröna kan frysas efter en kort förvällning. Vanligt är också att torka mogna frön. Torkade bönor bör blötläggas gärna över natten och vattnet hällas bort innan kokning.

Bondböna – liten historia
Man vet att bönan fanns söder om Kaspiska havet och sen spred sig via romarriket till övriga Europa. Bondbönor har t om hittats i egyptiska gravar. Förr var bondbönan en vanligt matväxt för fattigt folk då den är lättodlad och innehåller mycket protein.

Bondböna Vicia Faba
Bondbönorna odlas på friland och kan sås bara jorden reder sig, till skillnad mot övriga bönor. Baljorna skördas när fröna är ca 2 cm stora om man inte vill torka dem, för då bör de stå kvar till baljorna börjar mörkna.

Bondböna i maten
Bondbönans grågröna frön är goda i soppa, pureer och grytor. Kan också ”kokas in” i olja och kryddor. Normalt används bara de stora fröna inte baljorna, men unga baljor med små frön kan kokas eller stekas hela. Lätt kokta unga toppar är även goda att äta.

Annonser

Odlingsförutsättningar

Utvalda

Vi odlar på friland vilket här i Bergslagen innebär att grönsakssäsongen en bra vår och sommar börjar tidigast i slutet av juli. Uppdragning av plantor sker i förråd och kallväxthus. Sedan två år tillbaka har vi även en odlingstunnel främst för tomater.

I kallväxthuset växer en vinranka, kinesisk gräslök och äppelmynta. I sommar har bondbönor, melon, gurka, dill och grönkål delat plats med de perenna i jordbäddarna. Det blev en djungel där särskilt gurka och grönkål har trivts. Chili och ett par tomater har odlats i hinkar. Skötseln har underlättats av ett bevattningssystem som både minimerat vattenförbrukningen och gett rätt mängd till varje planta.

För tomaterna i tunneln utgjordes bevattningen av ett system med solceller.

En dröm är ett växthus där både jord och luft värms med solfångare och där tillskottsbelysningen sker med ledlampor som drivs av el från solpaneler.

Morötter – en historia för sig

Moroten tillhör familjen flockblommiga och är tvåårig. Första året utbildas den förtjockade gula, röda eller vita roten med en bladrosett av parflikiga blad. Andra året den starkt förgrenade borsthåriga stjälken. Liksom alla andra rotfrukter bildar moroten i huvudroten ett näringsmagasin som används andra året vid blom- och fröbildning.  Genom förädling har vi fått många sorter med högt näringsvärde och hög karotinhalt, vilken också ger upphov till kulturmorotens kraftigt orangeröda färg.

Förvaring
Temperaturen bör hållas mellan 0 och +1°C med 98% luftfuktighet. Vid temperatur > +5 °C försämras lukt och smak snabbt. Förändringen ökar också om morötterna förvaras tillsammans med äpplen, bananer eller andra frukter som avger etengas.
Vid vinterförvaring behöver rötterna skyddas mot uttorkning. Det bästa är att jorden borstas av, blasten tas bort och rötterna bäddas ner i svagt fuktiga sandfyllda lådor. Tvättning av morötterna påverkar lagringen negativt. Endast felfria morötter av hösttyp bör vinterlagras. Eftersom den är relativt lätt att lagra, är den ytterst värdefull som vinterföda åt människor och djur.

Morot – liten historia
Det är känt att moroten odlats i över 2000 år. Den härstammar från den vildväxande moroten, som förekommer både i Asien och stora delar av Europa. Även i vårt land finner vi den i de södra delarna. Speciellt på Gotland är vildmoroten nästan karaktärsväxt, där den växer till exempel vid landsvägarnas dikeskanter.
Moroten är alltså en mycket gammal rotfrukt, men den oranga vi är vana vid odlades inte fram förrän på 1600-talet i Nederländerna. Moroten kom som med så mycket annat till Sverige med munkarna. Det dröjde dock mycket länge innan moroten fick något större genomslag i den vanliga svenskens vardagsmathållning.

Morot Daucus Carota var Sativus
Moroten odlas på friland och det tar mellan 60 och 80 dagar från sådd till skörd. De tidigaste sorterna kan i våra trakter börja skördas tidigast i juli. De är godast att äta direkt och går inte att lagra till vintern.
Höstmoroten sås helst i slutet av juni och kan börja skördas i mitten av september för direktkonsumtion. Morötter för vinterförvaring bör skördas i slutet av september/ början av oktober.Morötter som får avmogna i landet på hösten får högre karotininnehåll och bättre lagringsegenskaper.

Morot i maten
Morötter kan djupfrysas. Morötter bör skivas eller skäras i tärningar samt förvällas 3 – 4 min före infrysningen.
Morötter kan med fördel ångkokas i micro eller med hjälp av en hopfällbar insats som placeras i botten på kastrullen. Ångkokning bevarar vitaminer och smak bättre än vanlig kokning. Moroten bör inte kokas för länge utan behålla ett tuggmotstånd.
Moroten används ofta i grytor t ex kalops där den långa koktiden ger en sötaktig smak åt den färdiga maten. (av källa och Inga-Lill)